Ursäkta pausen i uppdateringen men senaste tiden har varit tung. Farmor Elsa, som betydde mycket för både gården och familjen, har hastigt gått bort och lämnat oss i stor sorg och saknad. Farmor föddes och växte upp på gården. I och med hennes bortgång är vi nu en generation mindre.
I förrgår begravdes farmor och vi barnbarn hade skrivit ett tal till henne som vi tyvärr inte hann framföra. Därav publicerar vi detta på hemsidan som ett minne.
Vårt tal:
Alexandra: Alla har vi våra minnen av Elsa. De kan vara som dotter, son eller vän. Jag och Gabriella tänkte dela med oss av vår bild av den kvinna som Marcus, Gabriella och jag kallar farmor.
Något som vi alla tre barnbarn har gjort är att harpa potatis med farmor. Det var alltid kallt, mörkt och tråkigt. Men det var också ett tillfälle att småprata med farmor. För att fördriva tiden undervisade farmor oss barnbarn bland annat i hur en en potatis skulle se för att hålla måttet. Det var också när vi harpade potatis som farmor lärde mig multiplikationstabellen.
Gabriella: Som barn är vi uppväxta med farmor och farfar nära. Det är inte alla barn som får den möjligheten. En möjlighet som vi idag är tacksamma över. Som barn hände det att jag rymde hemifrån. Jag packade då min väska och rymde hem till farmor. Farmor bjöd alltid in mig på fika och efter en stund brukade hon fråga mig om jag inte skulle ringa hem. Likaså brukade farmor och jag baka chokladbollar tillsammans.
Alexandra: Farmor och farfars hem stod alltid öppet för oss barnbarn. Det var enkelt att springa inom när man var på väg hem från skolan. Farmor ville alltid bjuda på sötsaker. Och som barn tyckte farmor att jag var lite för spinkig så hon brukade också sticka till mig lite grädde eller smält smör att dricka. Farmor tyckte om att berätta om all det gamla – om släktens historia men framför allt gården. Gården var något som låg farmor varmt om hjärtat. Farmor tyckte också om att visa sin trädgård och sina blommor. Under turerna i trädgården brukade vi plocka hennes goda hallon.
Marcus: Som ni hör så förknippar vi barnbarn farmor med mat och hon var en fantastisk kock. Farmor och farfar tyckte om att samla familjen och äta middagar. Menyn bestod i 90 % av fallen utav rostat bröd med gravad eller kallrökt lax till förrätt. Till varmrätt bjöds det på kött, sås o potatis med sockerärter eller annat gott från farmors egna trädgård. Till efterrätt var det hallontårta och till det fick vi barnbarn farmors smaskiga flädersaft.
Alexandra: Farmor, du lämnar ett enormt tomrum efter dig. Vi kommer att sakna möjligheten till att gå bort till ditt hus, sakna frågan om man inte vill komma in en liten stund och prata, erbjudan om en glass eller en chokladbit.
Gabriella: Farmor, vi kommer fylla tomrummet efter dig med minnen. Vi ska bevara doften av de goda maträtterna som du lagade, din röst i telefon när du enkelt svarade ”ELSA”, dina blommor och din älskade trädgård.
Farmor, vi kommer alltid minnas dig. Främst genom pappa då han är en förlängning av dig.
Alexandra: Vi kommer att avsluta denna hyllning av farmor med en liten dikt, ursprungligen skriven av Siv Andersson.
När pappa vill ha råd
har farmor ofta svar
för hon kan ösa ur
all den kunskap som hon har
Hon ställer ofta upp
när kaos hopar sig
För barnbarn gör det svårt
att bara säga nej
När barnbarn växer upp
finns farmor där som stöd
Sin kärlek och sin tid
hon ger i överflöd
Och fast det sällan sägs
är tacksamheten stor
att ha en sådan skatt
som pappas goa mor